Hur pratar man om corona-situationen med barn?
Coronaviruset berör barn och unga i nästan alla åldrar. Temat är ständigt närvarande i media och i diskussioner med kompisar och vuxna. På basis av de kontakter som Mannerheims Barnskyddsförbunds Telefon för barn och unga och chatten mottagit följer barn och unga med media i hög grad nu, och hos en del väcks ångest av det de hör. Nu behövs föräldrar och andra närstående vuxna som motkraft till skrämmande nyheter och de otrygghetskänslor som distanseringen väcker.
Det är viktigt att tala med barn och unga om de tankar, känslor och bekymmer som denna undantagssituation ger upphov till. Om ett barn verkar oroa sig kan man direkt fråga vad barnet tänker på och vad det är som känns skrämmande. Ibland kan barns och ungas rädslor vara mycket orealistiska och de lättar när man får tala högt om dem i lugn och ro i en trygg omgivning. Under diskussionen ska föräldern själv helst vara lugn. Om man själv känner ångest för situationen är det bra att först bearbeta sin egen ångest med någon annan vuxen, så att att man inte överför sina känslor till barnet.
I många anvisningar uppmanar man till att tala med barnet på åldersenlig nivå. Vad det innebär förblir ofta oklart. Barnets åldersnivå får man reda på genom att fråga om barnets upplevelser och tankar. När man beaktar åldersnivån talar man med sådana ord och begrepp som barnet är bekant med. Därtill lönar det sig även att kontrollera om barnet förstått vad föräldern sade. Man kan till exempel be sitt barn att med egna ord berätta sin uppfattning om förälderns förklaring.
Yngre barn hanterar saken på sin egen utvecklingsnivå, till exempel genom skämt eller lek. Barnet bör ha rätt att göra det. Bemötande på barnets eller den ungas åldersnivå innebär att man inser att barnet hanterar saken med de metoder som hen är kapabel till. Man bör ändå ta fasta på barns lekande, då det kan finnas en äkta rädsla och oro i bakgrunden.
En del barn reagerar lättare och starkare på alla saker som sker omkring och kan behöva mycket lugnt och lugnande tal. Barnet kan antingen ha orealistiska uppfattningar om hur snabbt sjukdomen smittar eller vad som sedan sker. Det är viktigt att reda ut vad exakt barnet är rädd eller orolig för. Dessa rädslor är sedan det som föräldern lugnar ner. Diskutera och förklara att det är osannolikt att att få smittan och även om smitta sker, så kommer också det gå bra.
Hos andra barn väcker händelser som inte direkt berör dem själva inga känsloreaktioner. Man ska inte kräva känsloreaktioner av ett barn, inte heller oroa sig över att barnet inte reagerar på situationen med ångest. Ifall barnet inte talar eller oroar sig över saken, lönar det sig inte att göra det till något att oroa sig över. Förälderns uppgift är att se till att barnet följer givna anvisningar beträffande hygien och vart man får gå, men man behöver inte väcka någon oro hos barnet.
Barn och unga som har svåra erfarenheter i sin bakgrund eller som även annars har ångestkänslor, kan bli starkt ångestfyllda även av händelser som inte berör dem direkt. De behöver lugnande tal och närvaro helst med en nära vuxen. Även de barn och unga, som har vissa riskfaktorer beträffande sjukdomen kan känna oro. Ett neutralt samtalssätt, och avlastande av eventuell egen oro med någon annan vuxen, hjälper de unga att med deras ångest. Ifall barn eller unga visar mycket starka ångestsymtom är det skäl att rådfråga en sakkunnig (till exempel hälsovårdare eller skolpsykolog) och tillsammans fundera på vad man kan göra åt situationen.
Det är bra att berätta för barnet hur smitta kan förhindras. Instruera alltså till omsorgsfull handtvättning och till att hosta och nysa i ärm och inte i handen. Konkreta aktioner kan ibland ge en känsla av kontroll. Det är ändå viktigt att poängtera att det inte är farligt om man ibland råkar glömma att tvätta händerna. Därtill lönar det sig att berätta att den största delen av människorna insjuknar endast lindrigt och återhämtar sig. Och att barn verkar ha god motståndskraft mot coronavirus.
Berätta att många av restriktionerna i vår vardag är för att förhindra spridning av viruset. Genom att hålla oss hemma beskyddar vi andra, i synnerhet riskgrupper såsom äldre personer. Det är bra att betona att situationen är temporär och att vi någon dag återgår till en normal vardag. Vuxna arbetar väldigt hårt för att utrota corona, och mediciner och vaccin är under utveckling hela tiden på olika håll i världen.
Prata om det att man nu är mer hemma och familjen än vanligtvis. Barn och unga grämer sig säkert över att inte få gå till skolan och hobbyn eller träffa kompisar och släktingar. Påminn om att situationen är temporär och att tillsammans går det bra. Kom överens om dagarnas rutiner och organisering. Det är bra om dagen är liknande som barnens och vuxnas vanliga vardag. Diskutera med barnen om hur man håller kontakt med vänner och släktingar, till exempel per telefon och internet.
Var snälla mot er själva, huvudsaken är att vardagen löper. Det viktigaste är att se att barnen mår bra och känner sig trygga. Var i kontakt med skolan om ni behöver hjälp med barnets hemuppgifter. Utomhusvistelse ensam och som familj kan underlätta.
Barn eller unga kan även känna ångest om vuxna ständigt följer coronavirussituationen i media eller pratar om den med andra vuxna. Barn kan skyddas genom att inte se på nyheter i deras närvaro. Reflektera även över hurdan användning av media stöder ditt eget välbefinnande.
Det kan tidvis vara kännas ångestframkallande att vara hemma dagarna långa. Det finns hjälp att få från flera organisationer och det finns ännu kommunala tjänster att få. Tveka inte att be om hjälp av grannar eller andra, ifall ni inte kan komma iväg till butiken eller apoteket.