Hur kan jag stödja mitt barns kompistfärdigheter och vänskapsband?
Med kompisfärdigheter avses de färdigheter vi behöver i samspelet med andra människor. Att samverka med andra hör till det svåraste man behöver lära sig, och därför gäller det att öva på det. Barnet måste ha tillgång till de vuxnas stöd när det övar sig. Det är bra att skolorna satsar på utveckling av emotionella färdigheter och interaktionsförmåga. Vuxna inom hobbyverksamhet och andra sociala sammanhang, liksom naturligtvis vi föräldrar och andra som står barnet nära, spelar en central roll i att främja barnens kompisfärdigheter och vänskapsband. När barnet uppvisar kompisfärdigheter, tala om detta för honom eller henne. Positiv bekräftelse är av stor betydelse.
Allt utgår från bemötandet. Man behöver uppvisa positivt intresse och nyfikenhet gentemot det som pågår i barnets liv. Kranarna för barnets berättelse kan öppnas då man frågar om något konkret: Vad var roligast idag, vad var tråkigast? Vad var det för mat i skolan? Det är också viktigt att välja rätt tidpunkt för samtalet. Rätt tidpunkt är inte precis när förstaklassaren kommer hem från eftermiddagsklubben, utan det är bättre att förlägga samtalet till stunder ni två delar på kvällen eller då alla är samlade kring middagsbordet.
Genom att ställa frågor kan du få en uppfattning om barnets förhållande till kamraterna. Hurdana vänner har barnet i skolan? Vad gjorde de tillsammans? Hände något särskilt? Hade barnet sällskap? Det uppstår lätt konflikter mellan vänner, men det kan ibland vara svårt att tala om dem. Om du märker att det är något som uppenbart tynger ditt barn kan du inleda ett samtal om detta: ”Jag ser att du är väldigt bekymrad över något. Jag skulle vilja veta vad som hänt. Kan vi tala om det?” Att föräldern hjälper barnet finna ord för känslorna och visar acceptans för dem kan uppmuntra barnet att tala även om det som känns svårt.
Det är bra om man i alla hem talar om vikten av god kamratskap och att alla blir uppmärksammade, även om föräldrarna inte har någon omedelbar oro för det egna barnets vänskapsband. Som föräldrar kan vi tillsammans bidra till att ingen blir lämnad utanför de grupper barnen bildar. Det lönar sig att fråga det egna barnet om hur kamratskapsbanden fungerar i den egna klassen. Har barnet lagt märke till att någon står utanför lekarna eller alltid är ensam under rasterna?
Vad ska man då göra om man märker att någon hamnat utanför? Man kan försöka närma sig det andra barnets perspektiv genom att be det egna barnet fundera över vad han eller hon själv skulle önska i en motsvarande situation. I dessa diskussioner är det också till fördel att påminna barnet om att det lönar sig att tala med en vuxen på skolan om man känner oro för någon av sina klasskamrater. Samtidigt kan du uppmuntra ditt barn till att ta initiativ: ”Du kan ju vara den som går och frågar om han eller hon vill vara med.”
Öppen diskussion kring dessa frågor gör det också lättare för det egna barnet att berätta om svårigheter i förhållandet till kompisarna om sådana problem skulle uppstå senare.
Avslutningsvis är det bra att reflektera över föräldrars egna kompisförmågor. Barn följer troget de exempel vi vuxna ger dem. Hurdana exempel bidrar jag med i fråga om hur man behandlar andra? Hur talar jag om andra människor? Uppvisar jag respekt för andra i mitt exempel? Behandlar jag också mina egna familjemedlemmar med respekt?
När man är trött och stressad kan vem som helst tappa bort kompisfärdigheterna. Var och en av oss har svagare stunder då det egna exemplet inte är det bästa möjliga. När sådant hänt är det viktigt att man efteråt talar om det. Den här gången gick det inte bra, men vi lärde oss något även av det.
Tillräckligt bra föräldraskap gäller även för kompisfärdigheter.